Genklang Foto: Börje Eriksson
En fråga:
Vad är det i ett bemötande som gör att en människa känner sig accepterad, välkommen? Vad är det som föder den där värmen, den som gör själen så gott? Vad är det som gör att man känner en lust, ett behov av att komma tillbaka, att mötas igen och igen?
Mitt svar:
Astrid Lindgren skriver i avsnittet om den stora kometen i en av böckerna om Emil ungefär så här: ”När pojkar av samma skrot och korn möts tänds det liksom ett ljus i deras ögon”
Jag tror man kan vidga påståendet till ”När människor av samma skrot och korn möts, tänds ett ljus i deras ögon.”
Det är just detta att det finns en ömsesidig resonans i mötet, en väckt lust att stilla, en gemensam nyfikenhet att tillsammans utforska tillfällets möjligheter och vetskapen att de efteråt kommer att glädjas åt de kvarlämnade spåren av det de funnit samt tillsammans skapat och ägt.